torsdag 28 februari 2013

Vecka 7+

7 fullgångna veckor.
Detta finns att läsa om trollet just nu:
"Din bebis armar och ben är längre nu och har bildat leder. Händer och fötter kommer att bildas, och fingar och tår har redan börjat anläggas. Hjärtat är oproportionerligt stort och ser ut att sitta delvis utanför bebisens kropp, och har nu bildat en höger och en vänsterkammare. Hjärnan fortsätter att växa och luftrörskanalerna till lungorna är synliga. Ögonen börjar utveckla pigment, näsan mognar och början till ett ansikte kan urskiljas. Blindtarmen och mjälten är redan på plats tillsammans med de första anlagen till magsäcken."
(http://www.blimamma.se/gravid-vecka-7.html)

"I graviditetsvecka 7 börjar fostrets hals och ansikte att formas. Hjärtat är nu färdigbildat med skiljeväggar. Embryots fötter är 2 mm långa. Skelettet, kraniet, njurar och blodomlopp utvecklas. Broskceller ombildas till benceller. Musklerna utvecklas."
(http://mammasidan.se/gravid/vecka/7)

Helt otroligt vad som händer i kroppen... Nu finns det till och med något som ser ut som armar och ben!

Vecka 6+

Nu har det gått sju fullgångna veckor och den sista veckan, 6+, har varit den värsta hittills. Som jag skrivit tidigare var jag så otroligt trött i helgen och kunde knappt tänka på annat än att sova. Illamåendet och uppblåsheten har funnits där i periferin, men det har helt klart varit uthärdligt.

På grund av tröttheten så tog jag en sjukdag i måndags (6+3) och det var tur, för fy så illa jag mådde! Inget kom upp, men det var inte långt ifrån. Och det höll i sig i princip hela dagen. Nä, fy bubblan!

Dagarna efter har inte heller varit någon direkt dans på rosor. Igår var illamåendet så illa att jag trodde jag skulle behöva åka hem från jobbet. Men med pendlingstid och buss att passa så är det bökigt att få till, så jag bet ihop. På eftermiddagen lugnade det äntligen ner sig (efter att jag nästan bara petat i min stackars stinkande matlåda), men jag var hungrig! Som tur var hade P fixat en liten matlåda med morotsstavar åt mig, så de tuggade jag på hela eftermiddagen (små tuggor, så de skulle räcka länge!).

På kvällarna har jag sluppit det mesta av illamåendet, men varit trött, uppblåst och känt mig allmänt risig. Jaja, det är bara att tänka att så länge det jobbar på såhär i kroppen får jag se det som att allt går som det ska! Även fast jag får lida lite för det såhär i början.

måndag 25 februari 2013

Illamående

Efter en extremt trött helg, då jag i princip bara sovit eller önskat att jag sovit, så bestämde jag mig för att ta måndagen hemma från jobbet. Ge kroppen en chans att bara pusta ut. Så efter tio timmars sömn, fylld med konstiga drömmar, väckte en full blåsa mig. Och därefter drog ett rejält illamående igång. Värre än jag haft tidigare. Tyvärr så hjälpte det inte att äta frukost... Inte lunch heller. Och tyvärr så visar det sig att lilla trollet inte alls är förtjust i min favorit: Flygande Jakob. Det var bara kycklingen som gick ner och det var ändå knappt att det gick. Blä säger jag bara. Just nu är jag väldigt glad över att jag tog en hemmadag, men imorgon är det några möten som jag måste vara med på, så jag hoppas att magen lugnar ner sig. Idag är det helt enkelt jag, soffan och tvn...

söndag 24 februari 2013

Trött helg

Igår, lördag, lade jag mig i soffan och vilade efter ett par timmars tapetsering. Drygt en timme senare hade P fixat middag och jag bara grät av trötthet. Maten gick ner och så lade jag mig ner för att sova en stund, då vi var bortbjudna till ett par kamrater över schlagern. Klockan 19 var jag fortfarande inte piggare, så P fick gå själv medans jag låg kvar, nerbäddad i soffan. Strax före nio, när alla schlagerbidrag visats, bytte jag soffan mot sängen. Där låg jag till klockan nio i morse. Då fick det bli uppstigning på order från magen som begärde frukost. Och nu, strax efter 11, är jag dödstrött igen...

Som tur är har vi bara ca en timmes tapetsering kvar idag och därefter får det nog bli att ligga i soffan. En kraftansträngning kanske borde göras för att släpa mig in i duschen, men herregud vad trött jag är!

Vecka 6+3.

fredag 22 februari 2013

Ge verklighet till tanken

Det är lite svårt att tänka sig att det faktiskt finns ett litet liv där inne. Men nu är det vecka 6+1 och hjärtat ska slå. Det finns även små "knoppar" som ska bli armar och ben. Lilla pyret är ca 5 mm långt och växer med en hel millimeter om dagen (!). Konstigt hur det fungerar...

torsdag 21 februari 2013

Presentkort

Igår var det dags att berätta för våra föräldrar att de ska få ett barnbarn.
Vi hade bokat in en fika hos P:s föräldrar och med oss hade vi ett litet kuvert. När alla satt sig till bords och första bullbiten var uppäten lämnade P fram kuvertet till sin mor. Där fanns ett presentkort:
Först kom det några chockade "Oj, oj, oj" och sedan några glädjetårar. P:s pappa var tvungen att åka iväg på ett möte, men vi satt kvar en stund och fick höra hur svärmors familj reagerat på hennes graviditeter, hur hon mådde och lite av varje. Mysigt!

Så var det mina föräldrar kvar. Då de bor en bra bit bort fick vi ta det hela på telefon. Jag visste att mamma troligen var och tränade på kvällen, så vi fick vänta in en lämplig tidpunkt. Därefter ringde jag upp min far, kollade läget lite allmänt och bad honom därefter att starta sin dator. Jag sa att jag ville skicka honom något och höra vad han och mamma tyckte. Patrik var med på sidan om hela tiden då vi använde högtalartelefonen och skickade under tiden presentkortet till dem via mail. I väntan på att datorn skulle startas var det bara att försöka behålla lugnet och prata om ditten och datten med både mor och far, samtidigt som mina nerver låg utanpå kroppen och jag höll på att spricka. Och så hör vi till slut pappas röst i bakgrunden; "Barnbarn!" och så mamma likadant "Barnbarn!". Det hade varit jätteroligt att se deras ansiktsuttryck, men de lät i alla fall väldigt glada och lite chockade! Det var ju lite tanken också, att ta dem på sängen, och jag tror att vi lyckades!

Mamma har nu i alla fall tagit på sig att stå för allt vintersportande med barnbarnet, och det tänker jag hålla henne till! Jag sitter hellre vid en varm brasa och virkar istället för att ge mig ut i snön, branta backar och läskig is. Jag tar hellre över den kreativa biten!

Ja, det blev en lyckad kväll med glada mor- och farföräldrar. Nu känns det verkligen på riktigt. Det är inte längre bara jag och P i vår lilla bubbla. Det känns dessutom väldigt tryggt att ha våra föräldrar med i "skyddsnätet" när/om frågorna börjar snurra eller om det händer något tråkigt. Och så minskar vi kanske risken för att P ska få skavsår i öronen av mitt bäbisprat. Nu kan jag ju portionera ut det lite!

Det var det, nu väntar vi bara på att vårt lilla troll ska fortsätta att växa och må bra!

Hälsosamtal

Idag hade jag tid för ett hälsosamtal på Kvinohälsan. Då fick jag träffa "min" barnmorska för första gången. Hon kändes jättebra och trygg, så än så länge är jag nöjd! Det blev en halvtimmes samtal om hälsa i allmänhet: mat, träning, alkohol, nikotin, vitaminer och dylikt. Lite om besvären en tidig gravidtet kan innebär och sådant.

Jag fick bland annat fylla i ett frågeformulär rörande alkohol och mina alkoholvanor det senaste året. Jag fick direkt säga att jag varit student fram till mitten på förra året = alkoholvanorna är inte så friska just då! Så min "statistik" var inte så snygg, men det var inga problem med en liten studentnotering på sidan om!

Vi bokade även datum för den riktiga inskrivningen, om några veckor, då det ska tas prover, testas och pratas ännu mer. Då kommer P att vara med. Det kommer att göras några dagar före min födelsedag och förhoppningsvis kommer besökets resultat att bli en trevlig födelsedagspresent! Ytterligare ett par veckor senare blir det ultraljud! Här bokade vi inget datum, då jag inte vet hur mitt schema kommer att se ut, men det är verkligen något jag kommer att se fram emot!

Men ett steg i taget. Dagens samtal var jättebra och ikväll kommer vi att meddela våra föräldrar. Även barnmorskan tyckte att det var en bra idé. Det skadar inte att ha ett litet "skyddsnät" som är med såhär i början av allt det nya och spännande!

onsdag 20 februari 2013

Frågor

Det är helt otroligt hur många tankar som hinner/har hunnit ta sig igenom min hjärna de senaste dagarna. Tur att Google finns, så att svar kan hittas på många! Jag tänkte ge exempel på några av de saker jag funderat på:

1. Vi hade ju tänkt åka på en charterresa i sommar, hur gör vi med den? Kan jag flyga?
Ja, du kan flyga, men de flesta försäkringar täcker inte from. vecka 28. Alltså ganska precis den tid som vi hade tänkt åka/åka hem = nja, kanske inte värt risken. Men det har lett till en mental notering om att försäkringar är något som måste ses över längre fram! Dessutom kan olika flygbolag ha olika regler för i vilken vecka i graviditeten det är ok för dem att du är med på planet. Och vem vet hur pigg och glad jag är i det skedet av graviditeten? Kanske full av energi, eller trött och seg. Kanske med en sjujäkla foglossning. Så resan läggs nog på is. I sådana fall blir det en Sverigesemester istället.

2. Jag blonderade håret för några veckor sedan och funderar på att ta mig till frisören och klippa mig snart. Då kommer det dyka upp en utväxt. Kommer jag inte att kunna fixa min hårfärg alls de kommande månaderna? Och typ till bröllopet?
Det finns inga tydliga bevis på att hårfärg skulle påverka barnet över huvudtaget. De sorter som fanns förr kanske, men nu finns inte de kemikalierna kvar i denna typ av produkter. Det ska inte vara någon fara alls. Men bara för det så behöver jag inte bo i en färgburk!

3. Oj, bröllopet sista augusti! Klänning! Hur löser jag detta nu då? Vem vet hur stor jag är då!?
Jag har en ursnygg klänning som jag spanat in som gott och väl skulle kunna användas även med en babybula. Det var till och med en recensent som hade haft denna klänning på sig när hon var gravid och det hade fungerat utmärkt. Så jag kommer vara ursnygg ändå! Och självklart kommer jag att vara en av de få lyckliga som bara får en gorgeous bula och en snygg hylla, i övrigt en opåverkad kropp (moahahaha, det kan jag ju inbilla mig!).

4. Träning? Kan jag zumba med plus en?
Japp, det är ingen fara. Träningen är ofarlig så länge du mår bra och det inte gör ont. När du blir tyngre blir det antagligen obekvämt att hoppa och dylikt. Och foglossning kan ställa till det, men det är bara att anpassa tempot och rörelserna efter förmågan. Och längre fram i graviditeten ska det inte utföras några övningar på rygg med benen i luften (då blir det tryck på någon ven), men det händer ju väldigt sällan i zumban faktiskt...

5. Är allt det här bara ett hittepå av min kropp? Kommer jag att dyka upp hos Kvinnohälsan på torsdagen med en tom mage?
Den tanken slår mig flera gånger om dagen. Men hallå förnuftet, tala lite högre! Ingen mens, tre (!) positiva tester, hur jag mår. Nä, det finns nog inga tvivel.

6. Kommer allt att gå vägen?
Vem vet? Men det är bara att utgå från det. Vecka 12 är den magiska gränsen. Jag är frisk och ung. Vi tar en dag i taget och hoppas, hoppas.

Beviset

Här är det lilla beviset på vår plus en. Sticka nummer tre från i söndags.
 
Ett litet stycke papper som kan påverka livet så...

Vecka 5

Den dagen vi fick det positiva beskedet var jag i vecka 5+2, beräknat från senaste mensen (lite konstigt tycker jag att det räknas därifrån, men tydligen är det så man gör!). Idag är det 5+6.

Kroppen: redan sedan några dagar innan testet hade jag haft ganska plågsamt onda bröst, varit ovanligt trött i tre dagar och mått lite lätt illa (vilket jag tänkt kanske berott på tröttheten). Under helgen och fortsatt under veckan har mina bröst ömmat så att det är svårt att ligga bekvämt i sängen, om jag inte ligger på rygg. En aning obekvämt och tydligen finns risken att det håller i sig bra många veckor till (!).
Illamåendet kommer och går. Det verkar dyka upp vid 8.30 på morgonen och sedan kan det hålla i sig hela dagen. Inte så att jag kräks, bara så pass att det är störande. Jag har även en rätt så gasig och uppblåst mage, vilket är ovanligt sedan jag började äta LCHF i somras. Jag har läst att många blir förstoppade, men för mig är det tvärtom (tack och lov, för jag har redan en rätt så långsam mage pga LCHF-kosten). Inte så att min mage gör uppror, den är bara mer aktiv än vanligt. Uppblåstheten gjorde dessutom att jag fick sitta med uppknäppta byxor på jobbet från ca kl 10 på förmiddagen, då det var alldeles för obekvämt att ha dem stängda. Det kändes lagom roligt, då dessa byxor är nyinköpta sedan bara två veckor tillbaka... Nu kör jag på bekväma tights istället!
Jag är dessutom trött... Det är svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött på väg in till jobbet (skönt då att få åka buss), jag är trött på jobbet och jag är trött när jag åker hem. Det blir nästan värst när jag sitter på bussen hem. Och på kvällarna är jag också tröttare än vanligt. Humöret svajar också en aning. Jag vandrar mellan jätteglad och energisk till arg eller ledsen. Det känns inte riktigt som de humörsvängningar jag brukar få vid mensen, men de uppfattas säkert lika illa av stackars P...
Så, min kropp har fullt upp med att ställa om sig. Som det verkar just nu har jag nog turen att inte vara illamående och allt för trött på en och samma gång. Än så länge är det antingen eller. Hoppas det fortsätter så!
Och just det; jag är hungrig. Nästan konstant sugen på något, men tanken på mat får mig att grimasera lite lätt. Små munsbitar ofta verkar vara det som funkar för mig just nu. Och citruslukt/äta apelsin verkar lindra illamåendet lite och fungera uppiggande för min hjärna.

Förresten, är det normalt att gå runt och känna sig som en sengångare? Det känns som om mina rörelser är otroligt långsamma och att min hjärna inte riktigt hänger med. Det får gärna släppa. Jag trodde att gravidhjärna var något som kom betydligt senare i graviditeten! Och orken ligger på en väldigt låg nivå. Jag blir andfådd bara av att gå den korta biten från hemmet till bussen och från bussen till jobbet. Mer energi hitåt, tack!

tisdag 19 februari 2013

Två streck!

Efter att bar aha försökt "på riktigt" en enda gång, med ägglossningstest och hela den biten, så fick vi den 16 februari två streck på stickan!

Kring månadsskiftet januari/februari, närmare bestämt måndagen den 28 januari, misstänkte jag ägglossning och tog ett test. Det gav utslag (= ägglossning skulle ske inom 24-48 timmar enligt testet) och vi begav oss till sovrummet. Dagen efter var jag alldeles för trött och det blev inga sådana skojigheter. På onsdagen togs ett nytt ägglossningstest och det visade inget utslag. Så jag trodde absolut inte att vårat halvhjärtade försök gett något resultat.

Veckorna gick i väntan på mensen för att vi skulle kunna försöka igen. Månaden innan hade min menscykel varit riktigt lång, ca 38 dagar, så jag visste inte riktigt när mensen skulle dyka upp denna gång.

Fredagen den 15 februari köpte jag med mig en låda vin, samt två finöl till P, från systemet på vägen hem efter jobbet. Det togs några glas vin under kvällen till På spåret-finalen och sedan var det inte mer med det. Jag hade varit väldigt trött onsdag, torsdag, fredag, men inte tänkt mer på det än att det är en mörk och tråkig årstid. Brösten hade också börjat göra riktigt ont. Ett tecken på mensens antågande tänkte jag.

På lördagsmorgonen vaknade jag ganska tidigt och klev upp för att göra ett besök på toaletten. Denna dag borde mensen komma om jag nu hade en sådan väldans lång cykel som månaden innan. Men jag tyckte att det gått väldigt många dagar mellan ägglosnning och mensen... Bara för att så tog jag fram ett graviditetstest. Och det visade två streck nästan direkt! Jag ropade på P, som sömndrucket ramlar in i badrummet, och jag pekar på den lilla pappersstickan. Lite lätt tumult utbrister och jag börjar gråta chockartat.

Tillbaka i sängen försöker jag greppa situationen. Det känns helt overkligt och känslorna är i uppror. Jag tänker även att det finns en minimalisk risk att det var något fel på testet. Så jag tar ett till senare under dagen. Fortfarande två streck. Nu känner jag att jag kan bli glad på riktigt.

Under dagen har vi besök av P:s föräldrar, som hjälper oss att renovera lite hemma. Och jag som bara ville explodera och berätta för hela världen! Jisses vad svårt det var!

På söndagen tog jag ytterligare ett test. Ja, jag vet, nojigt värre... Det visade fortfarande positivt. Jag googlade runt lite och bestämde att jag skulle ringa Kvinnohälsan under måndagen. Där har jag nu fått en tid för ett första samtal. När det är avklarat ska vi berätta för våra föräldrar. Om det otänkbara skule hända så vill vi ha deras stöd.

Nu håller vi bara tummarna för att allt ska gå vägen!