Vecka 5

Den dagen vi fick det positiva beskedet var jag i vecka 5+2, beräknat från senaste mensen (lite konstigt tycker jag att det räknas därifrån, men tydligen är det så man gör!). Idag är det 5+6.

Kroppen: redan sedan några dagar innan testet hade jag haft ganska plågsamt onda bröst, varit ovanligt trött i tre dagar och mått lite lätt illa (vilket jag tänkt kanske berott på tröttheten). Under helgen och fortsatt under veckan har mina bröst ömmat så att det är svårt att ligga bekvämt i sängen, om jag inte ligger på rygg. En aning obekvämt och tydligen finns risken att det håller i sig bra många veckor till (!).
Illamåendet kommer och går. Det verkar dyka upp vid 8.30 på morgonen och sedan kan det hålla i sig hela dagen. Inte så att jag kräks, bara så pass att det är störande. Jag har även en rätt så gasig och uppblåst mage, vilket är ovanligt sedan jag började äta LCHF i somras. Jag har läst att många blir förstoppade, men för mig är det tvärtom (tack och lov, för jag har redan en rätt så långsam mage pga LCHF-kosten). Inte så att min mage gör uppror, den är bara mer aktiv än vanligt. Uppblåstheten gjorde dessutom att jag fick sitta med uppknäppta byxor på jobbet från ca kl 10 på förmiddagen, då det var alldeles för obekvämt att ha dem stängda. Det kändes lagom roligt, då dessa byxor är nyinköpta sedan bara två veckor tillbaka... Nu kör jag på bekväma tights istället!
Jag är dessutom trött... Det är svårt att komma upp på morgonen och jag är väldigt trött på väg in till jobbet (skönt då att få åka buss), jag är trött på jobbet och jag är trött när jag åker hem. Det blir nästan värst när jag sitter på bussen hem. Och på kvällarna är jag också tröttare än vanligt. Humöret svajar också en aning. Jag vandrar mellan jätteglad och energisk till arg eller ledsen. Det känns inte riktigt som de humörsvängningar jag brukar få vid mensen, men de uppfattas säkert lika illa av stackars P...
Så, min kropp har fullt upp med att ställa om sig. Som det verkar just nu har jag nog turen att inte vara illamående och allt för trött på en och samma gång. Än så länge är det antingen eller. Hoppas det fortsätter så!
Och just det; jag är hungrig. Nästan konstant sugen på något, men tanken på mat får mig att grimasera lite lätt. Små munsbitar ofta verkar vara det som funkar för mig just nu. Och citruslukt/äta apelsin verkar lindra illamåendet lite och fungera uppiggande för min hjärna.

Förresten, är det normalt att gå runt och känna sig som en sengångare? Det känns som om mina rörelser är otroligt långsamma och att min hjärna inte riktigt hänger med. Det får gärna släppa. Jag trodde att gravidhjärna var något som kom betydligt senare i graviditeten! Och orken ligger på en väldigt låg nivå. Jag blir andfådd bara av att gå den korta biten från hemmet till bussen och från bussen till jobbet. Mer energi hitåt, tack!