Barnmorskan 34+2

Idag var det dags för tid hos barnmorskan igen. Jag var där för bara en vecka sedan också, men då var det en extrainsatt tid pga lite för högt blodtryck veckan innan. Nu är det tid varannan vecka som gäller.

Idag så togs blodtryck (134/88 - helt ok!), jag ställde mig på vågen (gått upp 17 kg nu!), magen mättes (sf-mått = 35) och vi lyssnade på hjärtslag (148, har legat kring 140 vid alla besök). Jag fick även ta ett nytt blodprov för blodgruppering, i och med att jag nu bytt efternamn. Alla andra prover, resultat osv uppdaterades automatiskt, men inte detta. Jättekul för mig som älskar att bli stucken med nål...

Allt såg i alla fall bra ut. Lilltrollet ligger med huvudet neråt, men har inte fixerat sig ännu, och rumpan ligger och trycker på rätt högt, så jag har nästan som en hylla uppe på magen när jag sitter.

Jag har haft lite problem med att det svider/nästan hugger på undersidan av magen när jag stått/gått en stund, men det är inget att vara orolig för, utan beror på att hon ligger och trycker på mot muskler och ligament. Det kan även vara urinblåsan som hamnar lite i kläm. Som sagt, inget att oroa sig för, men skönt är det inte! Bara att vila.

Nu har vi bokat tider för hela graviditeten ut samt ett besök 3 dagar efter BF, ifall bebisen inte har hunnit ut då. Vid nästa besök, om 2 veckor, ska vi bland annat sammanfatta graviditeten lite och prata om kommande förlossning. Spännande!

Karpaltunnelsyndrom

Jag har haft väldigt ont i mina händer och fått domningar i dem nattetid senaste ca 5 dagarna. Självklart så har jag googlat runt lite på vad det kan vara, och idag så fick jag det även bekräftat av barnmorskan: jag har fått karpaltunnelsyndrom.

Det är inget farligt, och beror på svullnad i handlederna. Självklart är det väldigt obehagligt och det är frustrerande när (inte heller) händerna fungerar som de ska. Så nu blir det att tänka lite på hur jag håller ex. varma saker, eller något tungt som en stekpanna, då du inte har samma kraft i händerna och kan tappa det du håller i.

Detta finns att läsa om karpaltunnelsyndrom på vardguiden.se:

Karpaltunnelsyndrom beror på att en av handens huvudnerver kommer i kläm, vilket ger domningar och smärtor i handen. Tillståndet är vanligare hos medelålders och äldre kvinnor än hos män, men kan drabba alla åldersgrupper. Besvären är ganska vanliga i slutet av graviditeten. Personer med diabetes eller ledgångsreumatism löper också större risk att drabbas.

Karpaltunneln är en trång kanal mellan handlovens ben och ett kraftigt band vid handloven. Genom kanalen går, förutom medianusnerven som är en av handens huvudnerver, också nio senor till de muskler som böjer fingrarna. Vid karpaltunnelsyndrom blir medianusnerven, klämd i karpaltunneln.

Symtom vid karpaltunnelsyndrom

Ett ökat tryck mot nerven ger en domnings- och stickkänsla ut i tumme och fingrar utom i lillfingret. Smärtan kan även stråla upp mot axeln.
Besvären är vanligast på nätterna. Känseln i de fingrar som är drabbade kan i ett senare skede försämras, liksom känseln i vissa muskler på tumsidan av handen.

Graviditet och karpaltunnelsyndrom

Gravida kvinnor kan drabbas av karpaltunnelsyndrom. Det vanligaste är att det uppkommer efter den sjätte graviditetsmånaden.
Under graviditeten ökar hormontillströmningen i kroppen vilket gör att det samlas mer vätska i kroppens vävnader. Det orsakar tryck på medianusnerven.
Oftast försvinner besvären av sig själva efter förlossningen.

Ja, min kropp verkar göra allt för att jag så villigt som möjligt ska släppa ifrån mig bäbisen när väl förlossningen sätter igång!

Profylax

Igårkväll var vi på del 2 av 2 på en profylaxkurs i Eksjö. Den har varit riktigt bra och gett oss en hel del tips, som vi förhoppningsvis lyckas tillämpa vid förlossningen. Igår var det mycket fokus på partnerns roll och vad denne kan göra för att hjälpa till och underlätta. För kvinnans uppgift ska tydligen bara vara att slappna av och andas. Jojo!

Ja, nu börjar det bli dags att packa bb-väskan. Och troligen kommer vi att packa massor! För barnmorskan sade att de som har med sig massor med mat och tidsfördriv är de som får en snabb förlossning. Omvänd psykologi alltså! :-)

Föräldrautbildning

Under onsdagkväll och torsdag förmiddag hade bi föräldrautbildning inbokat.

I onsdags åkte vi in till Eksjö, där två förlossningsbarnmorskor berättade om förlossningen och tiden direkt efter, för ett trettiotal blivande mödrar med partners. Det hela tog ca 2 timmar och var riktigt bra. De var lättsamma, kunniga och kändes trygga. Det mesta hade jag hört/läst förut, men det känns ändå bra att få höra det från någon som faktiskt kan tänkas vara med på din egen förlossning.

Under torsdagen var vi i Tranås mellan 8 och 12. Där var vi 4 magar med sällskap. Det pratades då främst om tiden efter förlossningen. Om anknytning, amning, depression, samt att vi fick träffa representanter från Tranås bvc och Öppna förskola. De två sistnämnda är dock inte aktuella för oss, då vi är kopplade till Österbymo.

Bra var det i alla fall och jag hoppas att vi träffar de andra sällskapen igen vid något tillfälle!

Besök hos barnmorskan

I måndags (24+6) var det besök hos barnmorskan igen. Vårt första återbesök sedan vecka 12. "Min" barnmorska hade tyvärr semester, men den vi fick träffa istället var toppen hon också.

Det togs blodprov i fingret, armen, och så togs det blodtryck. Allt såg bara fint ut. Blodsockret var bra, blodvärdet bra (behöver fortfarande inte äta något järntillskott - ska jag tacka intaget av jordgubbar?) och blodtrycket låg på samma som vid förra besöket.

Barnmorskan gjorde även första mätningen av livmodern (som är ungefär lika stor som en fotboll och slutar ungefär mittemellan naveln och bröstkorgen) och vi ligger bra gentemot "normalkurvan". Vi fick dessutom höra Trollets hjärtslag för första gången! Snabbt och tydligt. Först låg pulsen på drygt 150 slag, så sänktes de lite, och det som till slut antecknades blev 145 slag om jag inte missminner mig. Tydligen så går pulsen väldigt snabbt upp och ner hos bebisar i magen, och det gör den ända fram tills att de föds. Vi kunde faktiskt höra skillnaden från att hjärtslagen gick från sina dryga 150 slag till betydligt lägre. Konstigt och häftigt...

Jag och P fick information om erbjuden föräldrautbildning, som vi självklart skrev upp oss på! Jag tar emot all information jag kan få. Det är mitt sätt att behålla lugnet på :)
Utbildningen består dels av en kvällsföreläsning i Eksjö, där förlossningspersonal berättar om vad som händer kring själva förlossningen (förlossningen ligger i Eksjö). Dagen efter har vi en halvdag i Tranås, på Kvinnokliniken, där det blir lite mer prat om tiden efter förlossningen, amning och dylikt. Det ser jag fram emot! Lägligt timat bara ett par dagar före vårt bröllop, men det kanske är lika bra att få något annat att tänka på en stund!

Nästa tid är bokat till om 4 veckor, efter min semester. Samma vecka ska jag även träffa läkaren igen, angående min foglossning, då jag är sjukskriven denna vecka ut och sedan går på 3 veckors semester. Om det inte sker något mirakel så lär jag bli fortsatt sjukskriven på halvtid, men vi får väl se!

Sjukskriven

I morse träffade jag en läkare på Kvinnohälsan i Tranås för min foglossning, och det slutade med en 50%-ig sjukskrivning. Så nu blir det att bara jobba halva dagar fram till semestern. Det känns riktigt bra och nu håller jag tummarna för att det är precis vad min kropp behöver!

RUL igår

Igår var vi på rutinultraljudet. Allt såg bra ut och datumet stämde fortfarande (21 oktober). Vi fick dessutom veta att det är en tjej som bakas där inne. Moderkakan ligger i framkant, så det är anledningen till varför jag inte känt av direkt några knuffar och buffar ännu; den dämpar. Dock ligger hon (just nu) med fötterna mot min urinblåsa och sparkar, då det är inte konstigt att jag behöver gå på toaletten stup i kvarten!

Allt såg jättebra ut och vi fick se henne ta ett par rejäla klunkar fostervatten. Viftande fingrar och tår fick vi också se. Helt otroligt alltså...

Första ultraljudet

I onsdags åkte jag och P in för det första ultraljudet. KUB för att vara mer exakt, då de även gör ett NUPP-test kombinerat med blodprover för att se eventuella kromosomavvikelser.

Vilken otrolig upplevelse det var! Det lilla Trollet levde rövare där inne i magen och stökade runt massor! Helt otroligt att det kan röra sig då mycket utan att jag känner det ännu! Men så finns det ju också lite plats än så länge.

Trollet mätte 6 cm från huvud till rumpa och vi kunde se armar, ben, ett tickande hjärta, urinblåsan och magsäcken. Just det, vi kunde även se lite av navelsträngen och ryggraden.

Det var ett väldans bus och det var inte det lättaste att få bra bilder på nacken för NUPP-testet, men det gick. Om du får ett risktal på 0-200 erbjuds du att göra ett fostervattenprov, men vi hamnade på 15700 någonting, så det såg bra ut :-)

Ja, vad mer? Vi såg att vänsterhanden var mycket uppe vid ansiktet, att Trollet fick hicka en stund och då missade vi precis en kullerbytta, då ultraljudsmackapären lyftes bort två sekunder. Först var huvudet åt höger, sedan åt vänster helt plötsligt.

Helt underbart var det att se och nu väntar vi på nästa ultraljud som blir den 24 maj. Och: beräknat datum blev flyttat. 21 oktober är det dom gäller och idag, lördag, är jag 12+4. 5 dagar yngre än tidigare trott alltså.

Tufft illamående

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Ja, egentligen hela vecka 7+. Jag har haft väldiga problem med illamåendet och mina receptfria tabletter hjälpte tyvärr inte tillräckligt mycket. Jag har i princip bara legat på dagarna, haft svårt att äta och även mått illa på kvällstid och under natten.

Natten till tisdag var fruktansvärd, då jag vaknade vid halv fyra av ett extremt illamående. För att göra det hela ännu värre hade jag även migränkänningar. Jag kunde inte ligga ner, för då sköljde verkligen illamåendet över mig så pass att jag nästan fick panik. Det enda som fungerade var att sitta framåtlutad. P servade mig med tabletter, ätbart, drickbart, tröstande ord, kramar, ja allt. Men inget hjälpte. Så till slut blev det att flytta ner till soffan, för att se om vi kunde "bulla upp" mig där så pass att jag skulle kunna somna. Men icke. Till slut, framåt 6-snåret, lyckades jag somna, lutad över soffans armstöd. Strax därefter var det dags för P att kliva upp och gå till jobbet. Utan att ha sovit sedan min illamåendecirkus drog igång. Jag låg kvar i soffan och P fick ringa min chef och sjukanmäla mig. Som tur är så är hon väldigt förstående!

Vid halv åtta-snåret vaknade jag igen och var tvungen att äta något. Som tur var fanns det en förberedd smörgås i kylskåpet. Jag ringde dessutom till Kvinnohälsan, vilka är kanon, och fick en tid hos deras läkare dagen efter. Resten av tisdagen låg jag bara i soffan. När jag inte sov så stod Viasat Nature för underhållningen. Enda gången jag reste mig ur soffan var när jag behövde hämta något ätbart eller besöka badrummet. P kom hem på lunchen och fixade mat åt mig, vilken hjälte!

Natten till onsdag vaknade jag vid halv fyra (igen) med migrän. Och den kunde jag ju inte göra något åt, då alla tabletter har varningstext för gravida. Dubbla Alvedon fick tas för att dämpa det värsta så att jag skulle kunna somna om.

På onsdagen släpade jag mig till jobbet (kunde inte vara hemma pga deadlines som måste hållas). Jag hade tid hos Kvinnohälsan redan 8.30 och där fick jag Lergigan utskrivet. Tabletten tas ca 3 gånger/dag. Och vet ni, jag tror det fungerar! Visst, jag är fortfarande trött, men jag mår inte alls lika illa! Kvällen gick bra och jag var istället hungrig än alldeles illamående utan att få ner något ätbart. Och jag fick sova hela natten! Idag mår jag mycket bättre, men måste istället tugga på något konstant för att inte min mage ska brumma allt för högt. Jaja, hellre det! Nu håller jag bara tummarna för att Lergigan verkligen funkar!

Hälsosamtal

Idag hade jag tid för ett hälsosamtal på Kvinohälsan. Då fick jag träffa "min" barnmorska för första gången. Hon kändes jättebra och trygg, så än så länge är jag nöjd! Det blev en halvtimmes samtal om hälsa i allmänhet: mat, träning, alkohol, nikotin, vitaminer och dylikt. Lite om besvären en tidig gravidtet kan innebär och sådant.

Jag fick bland annat fylla i ett frågeformulär rörande alkohol och mina alkoholvanor det senaste året. Jag fick direkt säga att jag varit student fram till mitten på förra året = alkoholvanorna är inte så friska just då! Så min "statistik" var inte så snygg, men det var inga problem med en liten studentnotering på sidan om!

Vi bokade även datum för den riktiga inskrivningen, om några veckor, då det ska tas prover, testas och pratas ännu mer. Då kommer P att vara med. Det kommer att göras några dagar före min födelsedag och förhoppningsvis kommer besökets resultat att bli en trevlig födelsedagspresent! Ytterligare ett par veckor senare blir det ultraljud! Här bokade vi inget datum, då jag inte vet hur mitt schema kommer att se ut, men det är verkligen något jag kommer att se fram emot!

Men ett steg i taget. Dagens samtal var jättebra och ikväll kommer vi att meddela våra föräldrar. Även barnmorskan tyckte att det var en bra idé. Det skadar inte att ha ett litet "skyddsnät" som är med såhär i början av allt det nya och spännande!