Herregud vad veckorna rusar förbi nu! Idag går vi in i graviditetsvecka 37 och idag var det 4 veckor till BF. 2 veckor på jobbet kvar. Helt galet!
Idag klär jag magen i grönt (och visst ser jag pigg och fräsch ut...not).
Visar inlägg med etikett Kropp och knopp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kropp och knopp. Visa alla inlägg
tisdag 24 september 2013
Magen 36+0
tisdag 17 september 2013
Magen 35+0
In i vecka 36 idag! Igår var det 5 veckor kvar till beräknad nedkomst. Det börjar bli ont om tid nu! 3 veckor kvar att jobba. Vi får väl se när hon behagar komma ut. Den allmänna stämningen på jobbet just nu pekar mot att alla tror det kommer bli tidigare än beräknat. Antagligen för att magen blivit så gigantisk! Veckans bilder tycker jag dock visar en ganska liten och nätt kula, vilket är långt från sanningen!
Trollet tar verkligen plats nu och jag kan i princip inte luta mig framåt alls. Tung och otymplig är jag, så det blir att ta sig ur säng och soffa en aning i sidled.
I helgen var det riktigt lugnt i magen, vilket var en stor kontrast till hur det varit tidigare under veckan, men nu är det fart igen! Så jag antar att om jag ändrar mina dagsrutiner så "stör" det även hennes.
Nu beräknas hon i alla fall väga någonstans mellan 2,5-2,8 kg. Tänk, en riktig bebis!
torsdag 12 september 2013
Barnmorskan 34+2
Idag var det dags för tid hos barnmorskan igen. Jag var där för bara en vecka sedan också, men då var det en extrainsatt tid pga lite för högt blodtryck veckan innan. Nu är det tid varannan vecka som gäller.
Idag så togs blodtryck (134/88 - helt ok!), jag ställde mig på vågen (gått upp 17 kg nu!), magen mättes (sf-mått = 35) och vi lyssnade på hjärtslag (148, har legat kring 140 vid alla besök). Jag fick även ta ett nytt blodprov för blodgruppering, i och med att jag nu bytt efternamn. Alla andra prover, resultat osv uppdaterades automatiskt, men inte detta. Jättekul för mig som älskar att bli stucken med nål...
Allt såg i alla fall bra ut. Lilltrollet ligger med huvudet neråt, men har inte fixerat sig ännu, och rumpan ligger och trycker på rätt högt, så jag har nästan som en hylla uppe på magen när jag sitter.
Jag har haft lite problem med att det svider/nästan hugger på undersidan av magen när jag stått/gått en stund, men det är inget att vara orolig för, utan beror på att hon ligger och trycker på mot muskler och ligament. Det kan även vara urinblåsan som hamnar lite i kläm. Som sagt, inget att oroa sig för, men skönt är det inte! Bara att vila.
Nu har vi bokat tider för hela graviditeten ut samt ett besök 3 dagar efter BF, ifall bebisen inte har hunnit ut då. Vid nästa besök, om 2 veckor, ska vi bland annat sammanfatta graviditeten lite och prata om kommande förlossning. Spännande!
Idag så togs blodtryck (134/88 - helt ok!), jag ställde mig på vågen (gått upp 17 kg nu!), magen mättes (sf-mått = 35) och vi lyssnade på hjärtslag (148, har legat kring 140 vid alla besök). Jag fick även ta ett nytt blodprov för blodgruppering, i och med att jag nu bytt efternamn. Alla andra prover, resultat osv uppdaterades automatiskt, men inte detta. Jättekul för mig som älskar att bli stucken med nål...
Allt såg i alla fall bra ut. Lilltrollet ligger med huvudet neråt, men har inte fixerat sig ännu, och rumpan ligger och trycker på rätt högt, så jag har nästan som en hylla uppe på magen när jag sitter.
Jag har haft lite problem med att det svider/nästan hugger på undersidan av magen när jag stått/gått en stund, men det är inget att vara orolig för, utan beror på att hon ligger och trycker på mot muskler och ligament. Det kan även vara urinblåsan som hamnar lite i kläm. Som sagt, inget att oroa sig för, men skönt är det inte! Bara att vila.
Nu har vi bokat tider för hela graviditeten ut samt ett besök 3 dagar efter BF, ifall bebisen inte har hunnit ut då. Vid nästa besök, om 2 veckor, ska vi bland annat sammanfatta graviditeten lite och prata om kommande förlossning. Spännande!
Karpaltunnelsyndrom
Jag har haft väldigt ont i mina händer och fått domningar i dem nattetid senaste ca 5 dagarna. Självklart så har jag googlat runt lite på vad det kan vara, och idag så fick jag det även bekräftat av barnmorskan: jag har fått karpaltunnelsyndrom.
Det är inget farligt, och beror på svullnad i handlederna. Självklart är det väldigt obehagligt och det är frustrerande när (inte heller) händerna fungerar som de ska. Så nu blir det att tänka lite på hur jag håller ex. varma saker, eller något tungt som en stekpanna, då du inte har samma kraft i händerna och kan tappa det du håller i.
Detta finns att läsa om karpaltunnelsyndrom på vardguiden.se:
Karpaltunnelsyndrom beror på att en av handens huvudnerver kommer i kläm, vilket ger domningar och smärtor i handen. Tillståndet är vanligare hos medelålders och äldre kvinnor än hos män, men kan drabba alla åldersgrupper. Besvären är ganska vanliga i slutet av graviditeten. Personer med diabetes eller ledgångsreumatism löper också större risk att drabbas.
Ja, min kropp verkar göra allt för att jag så villigt som möjligt ska släppa ifrån mig bäbisen när väl förlossningen sätter igång!
Det är inget farligt, och beror på svullnad i handlederna. Självklart är det väldigt obehagligt och det är frustrerande när (inte heller) händerna fungerar som de ska. Så nu blir det att tänka lite på hur jag håller ex. varma saker, eller något tungt som en stekpanna, då du inte har samma kraft i händerna och kan tappa det du håller i.
Detta finns att läsa om karpaltunnelsyndrom på vardguiden.se:
Karpaltunnelsyndrom beror på att en av handens huvudnerver kommer i kläm, vilket ger domningar och smärtor i handen. Tillståndet är vanligare hos medelålders och äldre kvinnor än hos män, men kan drabba alla åldersgrupper. Besvären är ganska vanliga i slutet av graviditeten. Personer med diabetes eller ledgångsreumatism löper också större risk att drabbas.
Karpaltunneln är en trång kanal mellan handlovens ben och ett kraftigt band vid handloven. Genom kanalen går, förutom medianusnerven som är en av handens huvudnerver, också nio senor till de muskler som böjer fingrarna. Vid karpaltunnelsyndrom blir medianusnerven, klämd i karpaltunneln.
Besvären är vanligast på nätterna. Känseln i de fingrar som är drabbade kan i ett senare skede försämras, liksom känseln i vissa muskler på tumsidan av handen.
Under graviditeten ökar hormontillströmningen i kroppen vilket gör att det samlas mer vätska i kroppens vävnader. Det orsakar tryck på medianusnerven.
Oftast försvinner besvären av sig själva efter förlossningen.
Symtom vid karpaltunnelsyndrom
Ett ökat tryck mot nerven ger en domnings- och stickkänsla ut i tumme och fingrar utom i lillfingret. Smärtan kan även stråla upp mot axeln.Besvären är vanligast på nätterna. Känseln i de fingrar som är drabbade kan i ett senare skede försämras, liksom känseln i vissa muskler på tumsidan av handen.
Graviditet och karpaltunnelsyndrom
Gravida kvinnor kan drabbas av karpaltunnelsyndrom. Det vanligaste är att det uppkommer efter den sjätte graviditetsmånaden.Under graviditeten ökar hormontillströmningen i kroppen vilket gör att det samlas mer vätska i kroppens vävnader. Det orsakar tryck på medianusnerven.
Oftast försvinner besvären av sig själva efter förlossningen.
Ja, min kropp verkar göra allt för att jag så villigt som möjligt ska släppa ifrån mig bäbisen när väl förlossningen sätter igång!
måndag 9 september 2013
Knöl, bök och obekvämt
Det har varit rätt så obekvämt att vara gravid senaste veckan. Det tar verkligen på rygg, fogar och mage att jag bär på 15 extra kilo. Jag är dessutom väldigt svullen, vilket medför ömma händer och fötter. Och obefintliga fotleder ;-)
Det kommer en hel del bökande inifrån magen också. Huvudet trycker på neråt, vilket är påfrestande i sig, men så har vi en liten rumpa som tydligen vill ha väldigt mycket plats uppåt. Har jag suttit framåtlutad en stund, så får jag räkna med en skaplig misshandel på insidan när jag väl lutar mig tillbaka igen.
Nu har jag dessutom extremt svårt att böja mig framåt. Igår efter duschen fick P hjälpa mig torka fötterna, för jag nådde inte. Knyta skor har jag länge fått göra genom att lägga upp foten på knät.
Ja, det är obekvämt och jag skulle gärna hänga av mig magen emellanåt, men jag vet att jag kommer sakna den när den försvinner om några veckor.
söndag 25 augusti 2013
8 veckor kvar
Idag är det bara 8 veckor kvar, om vi ska tro det beräknade förlossningsdatumet. 8 veckor. Det är ju ingenting! 80% av graviditeten avklarad. Hur ska jag hinna ställa in/ställa om mig på det? Nu har det ju främst varit fokus på bröllopet som går av stapeln om ynka 5 dagar, och det har ju varit så länge kvar innan det är dags för bebis! Men inte nu längre. Mindre än 2 månader kvar. Herregud...
Nu är hon ca 44 cm lång och väger kring 1,8 kg. Det är en hel del stök och bök inne i magen och jag är otympligare än någonsin. Det är osmidigt som bara den att ta mig ur säng och soffa och knyta skorna som vanligt går inte alls! Nu blir det att försöka slänga upp foten på knät för att göra sådant. Svullen i händer och fötter är jag också. Fotleder har jag i princip inga, utan benen är jämntjocka uppifrån och ner. Mycket snyggt! :) Som tur är så ställer blivande pappan upp på massagde i tid och otid. En del kramper i vaderna får jag dock stå ut med vissa nätter.
Fosterrörelserna har ändrat sig en del sista tiden. Nu är det inte lika mycket snabba sparkar som tidigare, utan nu är det mer stora svepande rörelser. Hela magen rör på sig emellanåt. Sitter jag lite framåtlutad så protesteras det i överkanten av magen. Jag tror att hon ligger med huvudet neråt, då de flesta av rörelserna känns upptill, och jag tror att det är ett par fötter som då trycker ifrån. Vi tror att vi kan känna en rumpa också ganska ofta, men det växlar mellan höger och vänster sida. Det är i alla fall en stor, rund "boll" som kan kännas :)
Jag har ingen koll på någon egentlig dygnsrytm där innifrån. Det känns som om att hon är vaken mest hela tiden :) Framför allt när jag sitter ner, då buffas det. Jag vet inte om det är för att det blir lite mer ont om plats då, jämfört med när jag ligger/halvligger ner.
Jag älskar magen, men önskar att det var skönare att sitta/ligga. Nu är det faktiskt svårt att hitta en skön position även i sängen. Men håll dig inne ett tag till! Vi har mycket att hinna med innan du dyker upp!
Nu är hon ca 44 cm lång och väger kring 1,8 kg. Det är en hel del stök och bök inne i magen och jag är otympligare än någonsin. Det är osmidigt som bara den att ta mig ur säng och soffa och knyta skorna som vanligt går inte alls! Nu blir det att försöka slänga upp foten på knät för att göra sådant. Svullen i händer och fötter är jag också. Fotleder har jag i princip inga, utan benen är jämntjocka uppifrån och ner. Mycket snyggt! :) Som tur är så ställer blivande pappan upp på massagde i tid och otid. En del kramper i vaderna får jag dock stå ut med vissa nätter.
Fosterrörelserna har ändrat sig en del sista tiden. Nu är det inte lika mycket snabba sparkar som tidigare, utan nu är det mer stora svepande rörelser. Hela magen rör på sig emellanåt. Sitter jag lite framåtlutad så protesteras det i överkanten av magen. Jag tror att hon ligger med huvudet neråt, då de flesta av rörelserna känns upptill, och jag tror att det är ett par fötter som då trycker ifrån. Vi tror att vi kan känna en rumpa också ganska ofta, men det växlar mellan höger och vänster sida. Det är i alla fall en stor, rund "boll" som kan kännas :)
Jag har ingen koll på någon egentlig dygnsrytm där innifrån. Det känns som om att hon är vaken mest hela tiden :) Framför allt när jag sitter ner, då buffas det. Jag vet inte om det är för att det blir lite mer ont om plats då, jämfört med när jag ligger/halvligger ner.
Jag älskar magen, men önskar att det var skönare att sitta/ligga. Nu är det faktiskt svårt att hitta en skön position även i sängen. Men håll dig inne ett tag till! Vi har mycket att hinna med innan du dyker upp!
fredag 9 augusti 2013
Mot varma fötter
Jag har plågats en aning av väldigt varma fötter (och händer) på sistone. Vilken tur då att jag såg tipset om en kylkräm i en gravidtidning, och att krämen fanns på vårt apotek! P fick smörja in mina fotsulor för ca 30 minuter sedan, och det känns fortfarande svalt och skönt. I love it! Troligen min räddning under varma kvällar när det är sovdags!
söndag 4 augusti 2013
Du gör det inte lätt
Du gör det inte alltid så lätt för mig att vara gravid, lilla troll. Just nu råder riktig högsommarvärme och jag är gravid i 29:e veckan. Så vad betyder detta? Jo, att jag är konstant varm, har händer och fötter som vuxit en storlek och är varmare än varmast, blir andfådd av att ta mig till övervåningen, har ond foglossning, en öm rygg som gör sig påmind om jag kör bil i mer än 5-10 minuter, osv. Vissa dagar ligger du även väldigt långt in i kroppen, vilket gör att jag kan bli en aning illamående och yr. Det är väl kroppspulsådern som får sig en omgång.
Nej, det är inte alltid en dans på rosor, men jag skulle absolut inte vilja byta bort det!
fredag 12 juli 2013
Trollet vecka 26
Vad händer med det lilla pyret i magen denna vecka? Graviditetsvecka 26 (herregud vad tiden går!). Nu börjar hjärnan se ut mer som en vanlig hjärna. Istället för att vara slät börjar nu de karaktäristiska rynkorna och fårorna att bildas. Ögonen är slutna, men hon reagerar på ljus och kan därför sätta upp händerna för ansiktet när magen plötsligt träffas av starkt ljus.
I övrigt så är hon ca 30 cm lång och väger kring 800 gram. Om hon föddes idag så skulle hon ha goda chanser att överleva. Är inte det helt otroligt? Visst, det skulle krävas lång tid på sjukhuset, men det finns ändå stort hopp. Det är en betryggande tanke faktiskt.
Hur märker vi av vårt alldeles egna troll då? Ja, för det första så växer magen massor. Vi tog och mätte min mage igår och jag är nu 110 (!) cm runt om. Det är ganska mycket fart där inne. Förra veckan tog hon en liten paus och gjorde inte mycket väsen av sig, men jag tror att det beror på att hon vänt på sig och låg och sparkade inåt, för jag kände buffar, men inte på samma sätt som innan eller lika påtagligt. Nu verkar hon ha vänt tillbaka igen och jag kan känna buffar då och då under hela dagen. Sitter jag framåtlutad så verkar hon tycka att jag trycker ihop "boet" för då buffar hon väldigt långt ner. Nästan så att man undrar om hon är på väg ut.
Om jag halvsitter/ligger raklång brukar hon köra igång en liten uppvisning och sparkarna kan bli väldigt tydliga på magen, så att hela behaget skvalpar. Hon brukar även ge mig några sparkar när jag lägger mig på sidan för att sova, men bara ett par minuter. Än så länge har jag inte märkt av några nattliga aktiviteter som skulle kunna väcka mig.
P har fortfarande inte fått känna några sparkar, bara se dem. Det verkar som om att hon känner av när hans hand kommer på plats, för då slutar hon eller sparkar betydligt försiktigare så att det inte känns på utsidan. Vi får väl se om pappa har en lika lugnande effekt på henne även när hon kommer ut!
I övrigt så är hon ca 30 cm lång och väger kring 800 gram. Om hon föddes idag så skulle hon ha goda chanser att överleva. Är inte det helt otroligt? Visst, det skulle krävas lång tid på sjukhuset, men det finns ändå stort hopp. Det är en betryggande tanke faktiskt.
Hur märker vi av vårt alldeles egna troll då? Ja, för det första så växer magen massor. Vi tog och mätte min mage igår och jag är nu 110 (!) cm runt om. Det är ganska mycket fart där inne. Förra veckan tog hon en liten paus och gjorde inte mycket väsen av sig, men jag tror att det beror på att hon vänt på sig och låg och sparkade inåt, för jag kände buffar, men inte på samma sätt som innan eller lika påtagligt. Nu verkar hon ha vänt tillbaka igen och jag kan känna buffar då och då under hela dagen. Sitter jag framåtlutad så verkar hon tycka att jag trycker ihop "boet" för då buffar hon väldigt långt ner. Nästan så att man undrar om hon är på väg ut.
Om jag halvsitter/ligger raklång brukar hon köra igång en liten uppvisning och sparkarna kan bli väldigt tydliga på magen, så att hela behaget skvalpar. Hon brukar även ge mig några sparkar när jag lägger mig på sidan för att sova, men bara ett par minuter. Än så länge har jag inte märkt av några nattliga aktiviteter som skulle kunna väcka mig.
P har fortfarande inte fått känna några sparkar, bara se dem. Det verkar som om att hon känner av när hans hand kommer på plats, för då slutar hon eller sparkar betydligt försiktigare så att det inte känns på utsidan. Vi får väl se om pappa har en lika lugnande effekt på henne även när hon kommer ut!
onsdag 10 juli 2013
Besök hos barnmorskan
I måndags (24+6) var det besök hos barnmorskan igen. Vårt första återbesök sedan vecka 12. "Min" barnmorska hade tyvärr semester, men den vi fick träffa istället var toppen hon också.
Det togs blodprov i fingret, armen, och så togs det blodtryck. Allt såg bara fint ut. Blodsockret var bra, blodvärdet bra (behöver fortfarande inte äta något järntillskott - ska jag tacka intaget av jordgubbar?) och blodtrycket låg på samma som vid förra besöket.
Barnmorskan gjorde även första mätningen av livmodern (som är ungefär lika stor som en fotboll och slutar ungefär mittemellan naveln och bröstkorgen) och vi ligger bra gentemot "normalkurvan". Vi fick dessutom höra Trollets hjärtslag för första gången! Snabbt och tydligt. Först låg pulsen på drygt 150 slag, så sänktes de lite, och det som till slut antecknades blev 145 slag om jag inte missminner mig. Tydligen så går pulsen väldigt snabbt upp och ner hos bebisar i magen, och det gör den ända fram tills att de föds. Vi kunde faktiskt höra skillnaden från att hjärtslagen gick från sina dryga 150 slag till betydligt lägre. Konstigt och häftigt...
Jag och P fick information om erbjuden föräldrautbildning, som vi självklart skrev upp oss på! Jag tar emot all information jag kan få. Det är mitt sätt att behålla lugnet på :)
Utbildningen består dels av en kvällsföreläsning i Eksjö, där förlossningspersonal berättar om vad som händer kring själva förlossningen (förlossningen ligger i Eksjö). Dagen efter har vi en halvdag i Tranås, på Kvinnokliniken, där det blir lite mer prat om tiden efter förlossningen, amning och dylikt. Det ser jag fram emot! Lägligt timat bara ett par dagar före vårt bröllop, men det kanske är lika bra att få något annat att tänka på en stund!
Nästa tid är bokat till om 4 veckor, efter min semester. Samma vecka ska jag även träffa läkaren igen, angående min foglossning, då jag är sjukskriven denna vecka ut och sedan går på 3 veckors semester. Om det inte sker något mirakel så lär jag bli fortsatt sjukskriven på halvtid, men vi får väl se!
Det togs blodprov i fingret, armen, och så togs det blodtryck. Allt såg bara fint ut. Blodsockret var bra, blodvärdet bra (behöver fortfarande inte äta något järntillskott - ska jag tacka intaget av jordgubbar?) och blodtrycket låg på samma som vid förra besöket.
Barnmorskan gjorde även första mätningen av livmodern (som är ungefär lika stor som en fotboll och slutar ungefär mittemellan naveln och bröstkorgen) och vi ligger bra gentemot "normalkurvan". Vi fick dessutom höra Trollets hjärtslag för första gången! Snabbt och tydligt. Först låg pulsen på drygt 150 slag, så sänktes de lite, och det som till slut antecknades blev 145 slag om jag inte missminner mig. Tydligen så går pulsen väldigt snabbt upp och ner hos bebisar i magen, och det gör den ända fram tills att de föds. Vi kunde faktiskt höra skillnaden från att hjärtslagen gick från sina dryga 150 slag till betydligt lägre. Konstigt och häftigt...
Jag och P fick information om erbjuden föräldrautbildning, som vi självklart skrev upp oss på! Jag tar emot all information jag kan få. Det är mitt sätt att behålla lugnet på :)
Utbildningen består dels av en kvällsföreläsning i Eksjö, där förlossningspersonal berättar om vad som händer kring själva förlossningen (förlossningen ligger i Eksjö). Dagen efter har vi en halvdag i Tranås, på Kvinnokliniken, där det blir lite mer prat om tiden efter förlossningen, amning och dylikt. Det ser jag fram emot! Lägligt timat bara ett par dagar före vårt bröllop, men det kanske är lika bra att få något annat att tänka på en stund!
Nästa tid är bokat till om 4 veckor, efter min semester. Samma vecka ska jag även träffa läkaren igen, angående min foglossning, då jag är sjukskriven denna vecka ut och sedan går på 3 veckors semester. Om det inte sker något mirakel så lär jag bli fortsatt sjukskriven på halvtid, men vi får väl se!
fredag 31 maj 2013
In i vecka 20!
Idag befinner vi oss i vecka 19+3! Veckans magbild är försenad, jag vet, men fotografen här hemma har varit upptagen på kvällarna med att fixa i köket som totalrenoveras, så då får det vackert vänta. Men idag hoppas jag kunna fixa till det!
Magen växer i alla fall och frodas. Nu bildas det en hel massa kontakter mellan bebisens hjärna och dess muskler, så nu blir dess rörelser mer och mer medvetna. Ex. suga på tummen och svälja vatten. Även hudlagret där dess fingeravtryck finns håller nu på att bildas.
Själv så mår jag riktigt bra! Eller, jag har en sjuk foglossning, men om jag ligger/sitter riktigt skönt så mår jag som en prinsessa! Magen är fin, kroppskomplexen är så gott som obefintliga (förutom när jag har stödbältet på och jag behöver se allt det där "mjuka" som trycks ut som i en överfull bullform), jag kan äta vad jag vill (och gärna) och tycker att livet är allmänt bra.
Min foglossning är dock helt sjuk för tillfället. Det suger väldigt mycket energi och stör en hel del i vardagen. Jag kan inte vara med och riva i köket, jag har stora problem att sitta på jobbet (kontorsråtta) och får väldigt ont när jag utför vissa rörelser. Nu sköter jag mig verkligen och gör som sjukgymnasten har sagt. Jag har mitt bälte när jag är uppe och rör på mig, jag går med små steg, jag försöker undvika rörelser i sidled och vridmoment, jag bär inte något tungt och jag går (oftast) i trappor sådär snyggt med båda fötterna ihop på ett trappsteg innan jag tar nästa. Men det blir en väldig belastning att sitta på min kontorsstol 8 timmar om dagen. Och stå går inte mer än max 10 minuter i stöten heller. Något vilorum/soffa att slå omkull sig i finns inte på jobbet, så det blir verkligen att sitta hela dagen. Och i bussen på vägen dit och hem. Så från och med att jag kommer hem tills att jag går och lägger mig är det i princip liggande/halvliggande position i soffan som gäller.
Jag sover även med en tjock kudde mellan knäna, för att avbelasta bäckenet, men det är jobbigt att vända på mig, så snart får jag väl börja väcka P på nätterna för vändningsassistans :)
I och med att jag har haft ont sedan vecka 10/11, använt stödbälte sedan vecka 13 (efter första samtalet med sjukgymasten), träffat sjukgymnasten i vecka 14 och försökt sköta mig sedan dess (förutom ett pass zumba/veckan, vilket är slut nu) så tyckte jag att det var dags att ta nästa steg igår. Jag ringde barnmorskan och talade om hur läget är och frågade helt enkelt "Vad gör jag nu?". Hon bokade in mig hos läkaren nästa vecka för att se hur läget är och om det kanske blir fråga om sjukskrivning till och med. Jag tycker i alla fall att det känns bra att det händer något, så denna soliga fredag har jag tänkt ska bli en riktigt bra dag! Trots onda fogar!
Magen växer i alla fall och frodas. Nu bildas det en hel massa kontakter mellan bebisens hjärna och dess muskler, så nu blir dess rörelser mer och mer medvetna. Ex. suga på tummen och svälja vatten. Även hudlagret där dess fingeravtryck finns håller nu på att bildas.
Själv så mår jag riktigt bra! Eller, jag har en sjuk foglossning, men om jag ligger/sitter riktigt skönt så mår jag som en prinsessa! Magen är fin, kroppskomplexen är så gott som obefintliga (förutom när jag har stödbältet på och jag behöver se allt det där "mjuka" som trycks ut som i en överfull bullform), jag kan äta vad jag vill (och gärna) och tycker att livet är allmänt bra.
Min foglossning är dock helt sjuk för tillfället. Det suger väldigt mycket energi och stör en hel del i vardagen. Jag kan inte vara med och riva i köket, jag har stora problem att sitta på jobbet (kontorsråtta) och får väldigt ont när jag utför vissa rörelser. Nu sköter jag mig verkligen och gör som sjukgymnasten har sagt. Jag har mitt bälte när jag är uppe och rör på mig, jag går med små steg, jag försöker undvika rörelser i sidled och vridmoment, jag bär inte något tungt och jag går (oftast) i trappor sådär snyggt med båda fötterna ihop på ett trappsteg innan jag tar nästa. Men det blir en väldig belastning att sitta på min kontorsstol 8 timmar om dagen. Och stå går inte mer än max 10 minuter i stöten heller. Något vilorum/soffa att slå omkull sig i finns inte på jobbet, så det blir verkligen att sitta hela dagen. Och i bussen på vägen dit och hem. Så från och med att jag kommer hem tills att jag går och lägger mig är det i princip liggande/halvliggande position i soffan som gäller.
Jag sover även med en tjock kudde mellan knäna, för att avbelasta bäckenet, men det är jobbigt att vända på mig, så snart får jag väl börja väcka P på nätterna för vändningsassistans :)
I och med att jag har haft ont sedan vecka 10/11, använt stödbälte sedan vecka 13 (efter första samtalet med sjukgymasten), träffat sjukgymnasten i vecka 14 och försökt sköta mig sedan dess (förutom ett pass zumba/veckan, vilket är slut nu) så tyckte jag att det var dags att ta nästa steg igår. Jag ringde barnmorskan och talade om hur läget är och frågade helt enkelt "Vad gör jag nu?". Hon bokade in mig hos läkaren nästa vecka för att se hur läget är och om det kanske blir fråga om sjukskrivning till och med. Jag tycker i alla fall att det känns bra att det händer något, så denna soliga fredag har jag tänkt ska bli en riktigt bra dag! Trots onda fogar!
söndag 26 maj 2013
tisdag 21 maj 2013
Ny vecka igen!
Så går vi in i vecka 19. Värst vad tiden går! 18+0 idag alltså.
Jag måste säga att just nu trivs jag väldigt bra med att vara gravid! Magen är fin, jag mår bra, sover bra, har energi i kroppen igen. Det enda som som känns som en fluga i soppan är den här jäkla foglossningen. Vissa dagar tar den upp åtminstone 50% av min energi. Igår var en sådan dag, då jag var tvungen att sätta mig på soffkanten och gråta en skvätt efter att jag kommit hem från jobbet, då jag hade haft så otroligt ont hela dagen. Men det är även konstigt hur man vänjer sig vid smärta. Att det inte känns konstigt alls de där dagarna då fogarana bara gör "lite" ont. Då är det precis som att det är så det ska vara. Du anpassar dig till läget helt enkelt. Jag hoppas dock att det ger med sig lite. Eller i alla fall inte blir värre. För dagar som igår och delvis i helgen orkar jag inte med många på raken utan att bli helt knäckt.
På fredag är det dags för ultraljud igen! Rutinultraljudet då vi ska se om alla organ finns på plats, om Trollet har några fingrar och tår och om allt ser allmänt bra ut. Det ska bli så spännande! Nu är Trollet ca 15 cm långt och uppfattar ljud från omgivningen. Så det hör min kurrande mage, mitt skratt och har även börjat uppfatta röster. Häftigt värre, nu är det ju en riktig människa!
Jag måste säga att just nu trivs jag väldigt bra med att vara gravid! Magen är fin, jag mår bra, sover bra, har energi i kroppen igen. Det enda som som känns som en fluga i soppan är den här jäkla foglossningen. Vissa dagar tar den upp åtminstone 50% av min energi. Igår var en sådan dag, då jag var tvungen att sätta mig på soffkanten och gråta en skvätt efter att jag kommit hem från jobbet, då jag hade haft så otroligt ont hela dagen. Men det är även konstigt hur man vänjer sig vid smärta. Att det inte känns konstigt alls de där dagarna då fogarana bara gör "lite" ont. Då är det precis som att det är så det ska vara. Du anpassar dig till läget helt enkelt. Jag hoppas dock att det ger med sig lite. Eller i alla fall inte blir värre. För dagar som igår och delvis i helgen orkar jag inte med många på raken utan att bli helt knäckt.
På fredag är det dags för ultraljud igen! Rutinultraljudet då vi ska se om alla organ finns på plats, om Trollet har några fingrar och tår och om allt ser allmänt bra ut. Det ska bli så spännande! Nu är Trollet ca 15 cm långt och uppfattar ljud från omgivningen. Så det hör min kurrande mage, mitt skratt och har även börjat uppfatta röster. Häftigt värre, nu är det ju en riktig människa!
söndag 19 maj 2013
Zumbamage
Jag är utbildad zumbainstruktör och håller pass varje söndagskväll. Nu börjar det hela dock gå mot sitt slut för terminen och det blir nog sista passet nästa söndag. Kanske lika bra med tanke på mina onda fogar. Såhär såg iallafall jag och kulan ut innan vi gick iväg till passet!
torsdag 16 maj 2013
Magen vecka 18
Tiden går väldans snabbt just nu! Trollet är lika stort som min utsträckta hand och nu har det börjat uppfatta ljud. Magen växer och nu är det bara en vecka +1 dag innan det är dags för nästa ultraljud. Spännande!
Gissa om jag är glad över att jag fick tag på mammatights på Gekås förra veckan!
onsdag 8 maj 2013
tisdag 7 maj 2013
Ny vecka igen! 16+0
Värst vad tiden går fort nu! Dags för ännu en ny vecka, alltså brakar vi rätt in i graviditetsvecka 17. Vi väntar fortfarande på de första sparkarna där innifrån. Det hade ju varit himla kul om de gett sig tillkänna innan blivande morföäldrarna kommer på besök under långhelgen. Än är det inte för sent, så vi får väl se!
Nu är bebisen ca 11-14 cm lång och skelettet börjar hårdna så pass att det skulle kunna ses på röntgen. Nu håller den även huvudet mer upprätt och benen har vuxit och blivit längre än armarna.
Jag mår rätt bra, förutom foglossningen som fortfarande är besvärlig. Det är främst bak på höger sida fortfarande, men får emellanåt känningar även på vänster. Tror tyvärr även att jag kände av främre fogarna i söndags, efter att jag hållit mitt zumbapass, men (peppar peppar) så verkar det ha varit tillfälligt. Lite mindre energi än pre-graviditet såklart, men blir inte övermannad av trötthet längre. Visst känns det om jag hållit igång en hel dag, men det går bra. Sömnbehovet är dock ganska stort, så att "bara" sova 8 timmar känns inte riktigt tillräckligt. Nu känns det även att hjärtat får jobba ca 20% extra. Efter att ha tränat så mår jag inte så himla bra. Det går bra så länge jag rör på mig, men cirkulationen vill inte riktigt gå hela vägen upp efteråt. Men men...
På fredag ska jag och sambon, blivande mor- och farföräldrar samt blivande morbror göra Ullared. För vissa blir det första besöket. Då har jag i alla fall tänkt gå all in på babyavdelningen. Inga hämningar här inte! Det är första barnet, så jo; det kommer att shoppas onödiga saker, för mycket saker och hela den baletten, men det hör väl till!?
Nu är bebisen ca 11-14 cm lång och skelettet börjar hårdna så pass att det skulle kunna ses på röntgen. Nu håller den även huvudet mer upprätt och benen har vuxit och blivit längre än armarna.
Jag mår rätt bra, förutom foglossningen som fortfarande är besvärlig. Det är främst bak på höger sida fortfarande, men får emellanåt känningar även på vänster. Tror tyvärr även att jag kände av främre fogarna i söndags, efter att jag hållit mitt zumbapass, men (peppar peppar) så verkar det ha varit tillfälligt. Lite mindre energi än pre-graviditet såklart, men blir inte övermannad av trötthet längre. Visst känns det om jag hållit igång en hel dag, men det går bra. Sömnbehovet är dock ganska stort, så att "bara" sova 8 timmar känns inte riktigt tillräckligt. Nu känns det även att hjärtat får jobba ca 20% extra. Efter att ha tränat så mår jag inte så himla bra. Det går bra så länge jag rör på mig, men cirkulationen vill inte riktigt gå hela vägen upp efteråt. Men men...
På fredag ska jag och sambon, blivande mor- och farföräldrar samt blivande morbror göra Ullared. För vissa blir det första besöket. Då har jag i alla fall tänkt gå all in på babyavdelningen. Inga hämningar här inte! Det är första barnet, så jo; det kommer att shoppas onödiga saker, för mycket saker och hela den baletten, men det hör väl till!?
tisdag 30 april 2013
Magen 15+0
Vi fotade magen ikväll igen och visst växer den. Jag är fortfarande lite "snyggt" platt mitt på magen och så ligger bebisen kvar lite på höger sida. Jag har nu längre inga som helst problem att se botten på min navel och så har jag börjat få den mörka linjen på magens nedersida som många gravida får.
måndag 29 april 2013
Vecka 16
Idag går vi in i 16e graviditetsveckan (15+). Helt otroligt vad dagarna går!
Magen putar nu ordentligt och är fortfarande lite "sned" då Trollet fortfarande verkar hålla till på höger sida.
Trollet är ca 11 cm långt och är nu täckt av det så kallade lanugohåret, som kommer att försvinna innan födseln. I övrigt så börjar det växa hår på huvudet och så börjar det bildas ögonbryn.
Trollet kan nu röra sig riktigt bra och böjer på armbågarna och kan forma handen till en knytnäve. Det kan även suga på tummen.
Nu väntar vi med spänning på att få känna de första rörelserna!
Magen putar nu ordentligt och är fortfarande lite "sned" då Trollet fortfarande verkar hålla till på höger sida.
Trollet är ca 11 cm långt och är nu täckt av det så kallade lanugohåret, som kommer att försvinna innan födseln. I övrigt så börjar det växa hår på huvudet och så börjar det bildas ögonbryn.
Trollet kan nu röra sig riktigt bra och böjer på armbågarna och kan forma handen till en knytnäve. Det kan även suga på tummen.
Nu väntar vi med spänning på att få känna de första rörelserna!
Vecka 14+
Den gångna veckan så har det verkligen märkts att kroppen börjat lugna ner sig lite. Jag har mått mycket bättre. Illamåendet blir bara påtagligt när jag är hungrig, tröttheten är inte alls lika övermäktig och jag har börjat få tillbaka min energi och vilja att göra saker igen. Jätteskönt!
Lite nya problem har jag dock, och då är det foglossningen först och främst. Den sitter bak, i fogen mellan svanskotan och bäckenet. Mest på höger sida, men emellanåt blandar sig även vänster i. Det är dock hanterbart med stödbälte och lite övningar. Jag hoppas att det inte blir värre!
Nu går dagarna framåt med stormsteg och vi räknar ner till nästa ultraljud, som äger rum 25 maj!
Lite nya problem har jag dock, och då är det foglossningen först och främst. Den sitter bak, i fogen mellan svanskotan och bäckenet. Mest på höger sida, men emellanåt blandar sig även vänster i. Det är dock hanterbart med stödbälte och lite övningar. Jag hoppas att det inte blir värre!
Nu går dagarna framåt med stormsteg och vi räknar ner till nästa ultraljud, som äger rum 25 maj!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)