8 veckor kvar

Idag är det bara 8 veckor kvar, om vi ska tro det beräknade förlossningsdatumet. 8 veckor. Det är ju ingenting! 80% av graviditeten avklarad. Hur ska jag hinna ställa in/ställa om mig på det? Nu har det ju främst varit fokus på bröllopet som går av stapeln om ynka 5 dagar, och det har ju varit så länge kvar innan det är dags för bebis! Men inte nu längre. Mindre än 2 månader kvar. Herregud...

Nu är hon ca 44 cm lång och väger kring 1,8 kg. Det är en hel del stök och bök inne i magen och jag är otympligare än någonsin. Det är osmidigt som bara den att ta mig ur säng och soffa och knyta skorna som vanligt går inte alls! Nu blir det att försöka slänga upp foten på knät för att göra sådant. Svullen i händer och fötter är jag också. Fotleder har jag i princip inga, utan benen är jämntjocka uppifrån och ner. Mycket snyggt! :) Som tur är så ställer blivande pappan upp på massagde i tid och otid. En del kramper i vaderna får jag dock stå ut med vissa nätter.

Fosterrörelserna har ändrat sig en del sista tiden. Nu är det inte lika mycket snabba sparkar som tidigare, utan nu är det mer stora svepande rörelser. Hela magen rör på sig emellanåt. Sitter jag lite framåtlutad så protesteras det i överkanten av magen. Jag tror att hon ligger med huvudet neråt, då de flesta av rörelserna känns upptill, och jag tror att det är ett par fötter som då trycker ifrån. Vi tror att vi kan känna en rumpa också ganska ofta, men det växlar mellan höger och vänster sida. Det är i alla fall en stor, rund "boll" som kan kännas :)

Jag har ingen koll på någon egentlig dygnsrytm där innifrån. Det känns som om att hon är vaken mest hela tiden :) Framför allt när jag sitter ner, då buffas det. Jag vet inte om det är för att det blir lite mer ont om plats då, jämfört med när jag ligger/halvligger ner.

Jag älskar magen, men önskar att det var skönare att sitta/ligga. Nu är det faktiskt svårt att hitta en skön position även i sängen. Men håll dig inne ett tag till! Vi har mycket att hinna med innan du dyker upp!

Du gör det inte lätt

Du gör det inte alltid så lätt för mig att vara gravid, lilla troll. Just nu råder riktig högsommarvärme och jag är gravid i 29:e veckan. Så vad betyder detta? Jo, att jag är konstant varm, har händer och fötter som vuxit en storlek och är varmare än varmast, blir andfådd av att ta mig till övervåningen, har ond foglossning, en öm rygg som gör sig påmind om jag kör bil i mer än 5-10 minuter, osv. Vissa dagar ligger du även väldigt långt in i kroppen, vilket gör att jag kan bli en aning illamående och yr. Det är väl kroppspulsådern som får sig en omgång.

Nej, det är inte alltid en dans på rosor, men jag skulle absolut inte vilja byta bort det!

In i vecka 20!

Idag befinner vi oss i vecka 19+3! Veckans magbild är försenad, jag vet, men fotografen här hemma har varit upptagen på kvällarna med att fixa i köket som totalrenoveras, så då får det vackert vänta. Men idag hoppas jag kunna fixa till det!

Magen växer i alla fall och frodas. Nu bildas det en hel massa kontakter mellan bebisens hjärna och dess muskler, så nu blir dess rörelser mer och mer medvetna. Ex. suga på tummen och svälja vatten. Även hudlagret där dess fingeravtryck finns håller nu på att bildas.

Själv så mår jag riktigt bra! Eller, jag har en sjuk foglossning, men om jag ligger/sitter riktigt skönt så mår jag som en prinsessa! Magen är fin, kroppskomplexen är så gott som obefintliga (förutom när jag har stödbältet på och jag behöver se allt det där "mjuka" som trycks ut som i en överfull bullform), jag kan äta vad jag vill (och gärna) och tycker att livet är allmänt bra.

Min foglossning är dock helt sjuk för tillfället. Det suger väldigt mycket energi och stör en hel del i vardagen. Jag kan inte vara med och riva i köket, jag har stora problem att sitta på jobbet (kontorsråtta) och får väldigt ont när jag utför vissa rörelser. Nu sköter jag mig verkligen och gör som sjukgymnasten har sagt. Jag har mitt bälte när jag är uppe och rör på mig, jag går med små steg, jag försöker undvika rörelser i sidled och vridmoment, jag bär inte något tungt och jag går (oftast) i trappor sådär snyggt med båda fötterna ihop på ett trappsteg innan jag tar nästa. Men det blir en väldig belastning att sitta på min kontorsstol 8 timmar om dagen. Och stå går inte mer än max 10 minuter i stöten heller. Något vilorum/soffa att slå omkull sig i finns inte på jobbet, så det blir verkligen att sitta hela dagen. Och i bussen på vägen dit och hem. Så från och med att jag kommer hem tills att jag går och lägger mig är det i princip liggande/halvliggande position i soffan som gäller.
Jag sover även med en tjock kudde mellan knäna, för att avbelasta bäckenet, men det är jobbigt att vända på mig, så snart får jag väl börja väcka P på nätterna för vändningsassistans :)

I och med att jag har haft ont sedan vecka 10/11, använt stödbälte sedan vecka 13 (efter första samtalet med sjukgymasten), träffat sjukgymnasten i vecka 14 och försökt sköta mig sedan dess (förutom ett pass zumba/veckan, vilket är slut nu) så tyckte jag att det var dags att ta nästa steg igår. Jag ringde barnmorskan och talade om hur läget är och frågade helt enkelt "Vad gör jag nu?". Hon bokade in mig hos läkaren nästa vecka för att se hur läget är och om det kanske blir fråga om sjukskrivning till och med. Jag tycker i alla fall att det känns bra att det händer något, så denna soliga fredag har jag tänkt ska bli en riktigt bra dag! Trots onda fogar!

Begagnat är bra!

Vi går lite efter principen att begagnat är bra. I dessa tider då det pratas mycket om kemikalier i nya produkter såsom kläder och leksaker så känns det ju extra bra!

Begagnade kläder och annat till bebben rynkar vi därför inte alls på näsan åt. Och när barnen är som minst hinner de i regel inte heller nöta nämnvärt på saker och ting. Självklart blir det/har det blivit en del nytt, men senast idag så loppisfyndade jag. Vad sägs om två pyjamasar, ett par jeans, 2 par strumpbyxor, en åkpåse och ett extra spjälsängsskydd att ha i korgen. Helt perfekt! De är i lite varierande storlek, lika bra att ha lite av varje hemma. Då blir det inte så dyrt när det är dags för storleksbyte. Så tänk på det, alla som vill köpa söta presentkläder: om alla köper samma storlek, så kanske de inte hinner användas. Tur då att det ju faktiskt går att sälja vidare/spara till nästa ;-)

Första ultraljudet

I onsdags åkte jag och P in för det första ultraljudet. KUB för att vara mer exakt, då de även gör ett NUPP-test kombinerat med blodprover för att se eventuella kromosomavvikelser.

Vilken otrolig upplevelse det var! Det lilla Trollet levde rövare där inne i magen och stökade runt massor! Helt otroligt att det kan röra sig då mycket utan att jag känner det ännu! Men så finns det ju också lite plats än så länge.

Trollet mätte 6 cm från huvud till rumpa och vi kunde se armar, ben, ett tickande hjärta, urinblåsan och magsäcken. Just det, vi kunde även se lite av navelsträngen och ryggraden.

Det var ett väldans bus och det var inte det lättaste att få bra bilder på nacken för NUPP-testet, men det gick. Om du får ett risktal på 0-200 erbjuds du att göra ett fostervattenprov, men vi hamnade på 15700 någonting, så det såg bra ut :-)

Ja, vad mer? Vi såg att vänsterhanden var mycket uppe vid ansiktet, att Trollet fick hicka en stund och då missade vi precis en kullerbytta, då ultraljudsmackapären lyftes bort två sekunder. Först var huvudet åt höger, sedan åt vänster helt plötsligt.

Helt underbart var det att se och nu väntar vi på nästa ultraljud som blir den 24 maj. Och: beräknat datum blev flyttat. 21 oktober är det dom gäller och idag, lördag, är jag 12+4. 5 dagar yngre än tidigare trott alltså.

Det onda med det goda

Illamåendet håller i dig kvällstid, jag får ofta huvudvärk (troligen på grund av trötthet) och så verkar det inte bättre än att jag börjat känna av en tidig foglossning. Så med tanke på detta tycker jag att det är helt okej att emellanåt ge efter för mitt sug efter chokladpudding och så ta mig ett väldoftande skumbad när tiden finns. Aaahh...

Passerat vecka 12!

Nu har vi passerat den nästan magiska gränsen: vecka 12. 12 fullgångna veckor är förbi och vi är nu 12+1, alltså inne i gravidvecka 13. Ultraljud nästa vecka, så då får vi nog veta mer exakt hur bra det stämmer med dateringen.

Ca 90% av alla missfall sker före vecka 12, då nu hoppas vi verkligen att vi är en del av den stora massan i statistiken. Nästa hållpunkt: ultraljud, KUB. 5 dagar kvar, spännande!

Jag tror att jag börjar må lite bättre, men det går lite upp och ner. Hjärnan har i alla fall börjat fungera vettigt igen, så nu börjar det bubbla av saker som jag vill göra om dagarna! Sedan är det ju då att orken ännu inte räcker till, men det kommer hoppas jag!

Senaste veckan

Innan jag ser framåt mot den nya graviditetsveckan, så tar jag en blick tillbaka på hur den senaste har varit.
Det är då vecka 9+. Det har verkligen varit en vecka som gått upp och ner. Vissa dagar har jag mått riktigt bra, förutom tröttheten, och andra har jag mått riktigt pissigt. Illamående, huvudvärk, problem med blodtrycket som gjort att det svartnat för ögonen och en allmän känsla av hopplöshet och uppgivenhet.

Jag är nu tillbaka på att klara mig på 2 st Legigantabletter per dag, vilket känns bra. Jag har tabletter för ca 1-1,5 vecka till och förhoppningsvis behöver jag inte be om ett nytt recept efter det. Jag hoppas verkligen på att de här värsta besvären ska ge med sig efter de "magiska" 12 veckorna.

Sova är något som jag verkligen, verkligen älskar just nu. Jag går och lägger mig som senast 20.30 på kvällarna och somnar direkt. Så 9-10 timmars sömn varje natt blir det. Och då har jag ändå legat i soffan sedan jag kommit hem från jobbet. Energinivån = låg, men konstant.

Vad gäller mat så kan jag äta, men det blir att känna efter lite för varje dag vad som kan tänkas gå ner. Lukten av mat som tillagas funkar inte alls! Sambon får ha köksfläkten på fullt blås, annars vill jag kräkas (trots att jag sitter i ett helt annat rum). Jag har även ett väldans sug för sötsaker. Mjölkchoklad är ett konstant sug. Likaså tanken på olika typer av fikabröd, typ vetelängder, wienerbröd och dylikt. Igår blev jag till och med sugen på munkar, vilket jag i vanliga fall inte är särskilt förtjust i.

Humöret är ändå rätt ok. Jag har inga stora humörsvängningar. De gånger jag får "känsloutbrott" är när jag har en riktigt dålig dag och är sådär sjukt trött och illamående. Då kan jag behöva gråta en skvätt och bli omhållen av sambon, tills det värsta släpper.

Ja, vad ska jag säga? Det är verkligen en omvälvande tid.

Människa igen!

Efter att ha haft en riktigt kämpig vecka/två veckor så känner jag mig äntligen som mig själv igen! Och jag tror att jag har Lergiganen att tacka för det. Jag får sova, illamåendet är i schack och jag orkar föra vettiga samtal igen!

Den senaste tiden har jag bara legat i soffan när jag kommit hem från jobbet och väntat på att få gå och lägga mig. Under tiden har jag mått illa, inte velat socialisera på något sätt och minsta ansträngning (som exempelvis en dusch) har tagit emot något fruktansvärt. Visst, jag lägger mig fortfarande i soffan när jag kommer hem efter jobbet, men jag känner mig inte längre tvingad att ligga där. Nu är det mest bara väldigt skönt när kroppen och knoppen är trött efter en dag på jobbet!

Både igår och idag har det blivit bil till jobbet och när jag höjer volymen på stereon och sjunger med så känns det faktiskt som om att jag är på väg tillbaka! Jag insåg också igår att jag verkligen behöver rycka upp mig, så jag bokade en klipptid till lördagen. Det ska bli så skönt! Då är jag dessutom snygg och fräsch till den födelsedagsmiddag vi ska på under kvällen. Och vet ni; det känns inte jobbigt att behöva träffa folk!

Ja, jag börjar må bättre igen och nu är det bara att invänta att jag kanske kan börja äta vettigt igen också. De senaste dagarna har jag bara kunnat äta pannkakor till lunch och pulvermos och korv till middag. Igår byttes dock korvarna ut mot biffar då jag var sugen på något köttigt! Nu hoppas jag faktiskt på att det blir kött, sås och potatis under födelsedagsmiddagen imorgon.

Jag ska faktiskt försöka hålla kvar vid den här tacksamhetskänslan nu ett tag, att det är skönt att kunna fungera vettigt. Att kunna äta, sova och uppskatta vardagen. Ikväll ska vi till exempel se på film här hemma. Något som vi i vanliga fall gör nästan dagligen, men som inte blivit av på ca två veckor för att jag helt enkelt inte velat/orkat. Men ikväll blir det Världarnas krig, den modernare versionen. Välkommen du vanliga fredag!

Tufft illamående

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Ja, egentligen hela vecka 7+. Jag har haft väldiga problem med illamåendet och mina receptfria tabletter hjälpte tyvärr inte tillräckligt mycket. Jag har i princip bara legat på dagarna, haft svårt att äta och även mått illa på kvällstid och under natten.

Natten till tisdag var fruktansvärd, då jag vaknade vid halv fyra av ett extremt illamående. För att göra det hela ännu värre hade jag även migränkänningar. Jag kunde inte ligga ner, för då sköljde verkligen illamåendet över mig så pass att jag nästan fick panik. Det enda som fungerade var att sitta framåtlutad. P servade mig med tabletter, ätbart, drickbart, tröstande ord, kramar, ja allt. Men inget hjälpte. Så till slut blev det att flytta ner till soffan, för att se om vi kunde "bulla upp" mig där så pass att jag skulle kunna somna. Men icke. Till slut, framåt 6-snåret, lyckades jag somna, lutad över soffans armstöd. Strax därefter var det dags för P att kliva upp och gå till jobbet. Utan att ha sovit sedan min illamåendecirkus drog igång. Jag låg kvar i soffan och P fick ringa min chef och sjukanmäla mig. Som tur är så är hon väldigt förstående!

Vid halv åtta-snåret vaknade jag igen och var tvungen att äta något. Som tur var fanns det en förberedd smörgås i kylskåpet. Jag ringde dessutom till Kvinnohälsan, vilka är kanon, och fick en tid hos deras läkare dagen efter. Resten av tisdagen låg jag bara i soffan. När jag inte sov så stod Viasat Nature för underhållningen. Enda gången jag reste mig ur soffan var när jag behövde hämta något ätbart eller besöka badrummet. P kom hem på lunchen och fixade mat åt mig, vilken hjälte!

Natten till onsdag vaknade jag vid halv fyra (igen) med migrän. Och den kunde jag ju inte göra något åt, då alla tabletter har varningstext för gravida. Dubbla Alvedon fick tas för att dämpa det värsta så att jag skulle kunna somna om.

På onsdagen släpade jag mig till jobbet (kunde inte vara hemma pga deadlines som måste hållas). Jag hade tid hos Kvinnohälsan redan 8.30 och där fick jag Lergigan utskrivet. Tabletten tas ca 3 gånger/dag. Och vet ni, jag tror det fungerar! Visst, jag är fortfarande trött, men jag mår inte alls lika illa! Kvällen gick bra och jag var istället hungrig än alldeles illamående utan att få ner något ätbart. Och jag fick sova hela natten! Idag mår jag mycket bättre, men måste istället tugga på något konstant för att inte min mage ska brumma allt för högt. Jaja, hellre det! Nu håller jag bara tummarna för att Lergigan verkligen funkar!

Illamående

Efter en extremt trött helg, då jag i princip bara sovit eller önskat att jag sovit, så bestämde jag mig för att ta måndagen hemma från jobbet. Ge kroppen en chans att bara pusta ut. Så efter tio timmars sömn, fylld med konstiga drömmar, väckte en full blåsa mig. Och därefter drog ett rejält illamående igång. Värre än jag haft tidigare. Tyvärr så hjälpte det inte att äta frukost... Inte lunch heller. Och tyvärr så visar det sig att lilla trollet inte alls är förtjust i min favorit: Flygande Jakob. Det var bara kycklingen som gick ner och det var ändå knappt att det gick. Blä säger jag bara. Just nu är jag väldigt glad över att jag tog en hemmadag, men imorgon är det några möten som jag måste vara med på, så jag hoppas att magen lugnar ner sig. Idag är det helt enkelt jag, soffan och tvn...

Trött helg

Igår, lördag, lade jag mig i soffan och vilade efter ett par timmars tapetsering. Drygt en timme senare hade P fixat middag och jag bara grät av trötthet. Maten gick ner och så lade jag mig ner för att sova en stund, då vi var bortbjudna till ett par kamrater över schlagern. Klockan 19 var jag fortfarande inte piggare, så P fick gå själv medans jag låg kvar, nerbäddad i soffan. Strax före nio, när alla schlagerbidrag visats, bytte jag soffan mot sängen. Där låg jag till klockan nio i morse. Då fick det bli uppstigning på order från magen som begärde frukost. Och nu, strax efter 11, är jag dödstrött igen...

Som tur är har vi bara ca en timmes tapetsering kvar idag och därefter får det nog bli att ligga i soffan. En kraftansträngning kanske borde göras för att släpa mig in i duschen, men herregud vad trött jag är!

Vecka 6+3.

Frågor

Det är helt otroligt hur många tankar som hinner/har hunnit ta sig igenom min hjärna de senaste dagarna. Tur att Google finns, så att svar kan hittas på många! Jag tänkte ge exempel på några av de saker jag funderat på:

1. Vi hade ju tänkt åka på en charterresa i sommar, hur gör vi med den? Kan jag flyga?
Ja, du kan flyga, men de flesta försäkringar täcker inte from. vecka 28. Alltså ganska precis den tid som vi hade tänkt åka/åka hem = nja, kanske inte värt risken. Men det har lett till en mental notering om att försäkringar är något som måste ses över längre fram! Dessutom kan olika flygbolag ha olika regler för i vilken vecka i graviditeten det är ok för dem att du är med på planet. Och vem vet hur pigg och glad jag är i det skedet av graviditeten? Kanske full av energi, eller trött och seg. Kanske med en sjujäkla foglossning. Så resan läggs nog på is. I sådana fall blir det en Sverigesemester istället.

2. Jag blonderade håret för några veckor sedan och funderar på att ta mig till frisören och klippa mig snart. Då kommer det dyka upp en utväxt. Kommer jag inte att kunna fixa min hårfärg alls de kommande månaderna? Och typ till bröllopet?
Det finns inga tydliga bevis på att hårfärg skulle påverka barnet över huvudtaget. De sorter som fanns förr kanske, men nu finns inte de kemikalierna kvar i denna typ av produkter. Det ska inte vara någon fara alls. Men bara för det så behöver jag inte bo i en färgburk!

3. Oj, bröllopet sista augusti! Klänning! Hur löser jag detta nu då? Vem vet hur stor jag är då!?
Jag har en ursnygg klänning som jag spanat in som gott och väl skulle kunna användas även med en babybula. Det var till och med en recensent som hade haft denna klänning på sig när hon var gravid och det hade fungerat utmärkt. Så jag kommer vara ursnygg ändå! Och självklart kommer jag att vara en av de få lyckliga som bara får en gorgeous bula och en snygg hylla, i övrigt en opåverkad kropp (moahahaha, det kan jag ju inbilla mig!).

4. Träning? Kan jag zumba med plus en?
Japp, det är ingen fara. Träningen är ofarlig så länge du mår bra och det inte gör ont. När du blir tyngre blir det antagligen obekvämt att hoppa och dylikt. Och foglossning kan ställa till det, men det är bara att anpassa tempot och rörelserna efter förmågan. Och längre fram i graviditeten ska det inte utföras några övningar på rygg med benen i luften (då blir det tryck på någon ven), men det händer ju väldigt sällan i zumban faktiskt...

5. Är allt det här bara ett hittepå av min kropp? Kommer jag att dyka upp hos Kvinnohälsan på torsdagen med en tom mage?
Den tanken slår mig flera gånger om dagen. Men hallå förnuftet, tala lite högre! Ingen mens, tre (!) positiva tester, hur jag mår. Nä, det finns nog inga tvivel.

6. Kommer allt att gå vägen?
Vem vet? Men det är bara att utgå från det. Vecka 12 är den magiska gränsen. Jag är frisk och ung. Vi tar en dag i taget och hoppas, hoppas.

Två streck!

Efter att bar aha försökt "på riktigt" en enda gång, med ägglossningstest och hela den biten, så fick vi den 16 februari två streck på stickan!

Kring månadsskiftet januari/februari, närmare bestämt måndagen den 28 januari, misstänkte jag ägglossning och tog ett test. Det gav utslag (= ägglossning skulle ske inom 24-48 timmar enligt testet) och vi begav oss till sovrummet. Dagen efter var jag alldeles för trött och det blev inga sådana skojigheter. På onsdagen togs ett nytt ägglossningstest och det visade inget utslag. Så jag trodde absolut inte att vårat halvhjärtade försök gett något resultat.

Veckorna gick i väntan på mensen för att vi skulle kunna försöka igen. Månaden innan hade min menscykel varit riktigt lång, ca 38 dagar, så jag visste inte riktigt när mensen skulle dyka upp denna gång.

Fredagen den 15 februari köpte jag med mig en låda vin, samt två finöl till P, från systemet på vägen hem efter jobbet. Det togs några glas vin under kvällen till På spåret-finalen och sedan var det inte mer med det. Jag hade varit väldigt trött onsdag, torsdag, fredag, men inte tänkt mer på det än att det är en mörk och tråkig årstid. Brösten hade också börjat göra riktigt ont. Ett tecken på mensens antågande tänkte jag.

På lördagsmorgonen vaknade jag ganska tidigt och klev upp för att göra ett besök på toaletten. Denna dag borde mensen komma om jag nu hade en sådan väldans lång cykel som månaden innan. Men jag tyckte att det gått väldigt många dagar mellan ägglosnning och mensen... Bara för att så tog jag fram ett graviditetstest. Och det visade två streck nästan direkt! Jag ropade på P, som sömndrucket ramlar in i badrummet, och jag pekar på den lilla pappersstickan. Lite lätt tumult utbrister och jag börjar gråta chockartat.

Tillbaka i sängen försöker jag greppa situationen. Det känns helt overkligt och känslorna är i uppror. Jag tänker även att det finns en minimalisk risk att det var något fel på testet. Så jag tar ett till senare under dagen. Fortfarande två streck. Nu känner jag att jag kan bli glad på riktigt.

Under dagen har vi besök av P:s föräldrar, som hjälper oss att renovera lite hemma. Och jag som bara ville explodera och berätta för hela världen! Jisses vad svårt det var!

På söndagen tog jag ytterligare ett test. Ja, jag vet, nojigt värre... Det visade fortfarande positivt. Jag googlade runt lite och bestämde att jag skulle ringa Kvinnohälsan under måndagen. Där har jag nu fått en tid för ett första samtal. När det är avklarat ska vi berätta för våra föräldrar. Om det otänkbara skule hända så vill vi ha deras stöd.

Nu håller vi bara tummarna för att allt ska gå vägen!