Två streck!

Efter att bar aha försökt "på riktigt" en enda gång, med ägglossningstest och hela den biten, så fick vi den 16 februari två streck på stickan!

Kring månadsskiftet januari/februari, närmare bestämt måndagen den 28 januari, misstänkte jag ägglossning och tog ett test. Det gav utslag (= ägglossning skulle ske inom 24-48 timmar enligt testet) och vi begav oss till sovrummet. Dagen efter var jag alldeles för trött och det blev inga sådana skojigheter. På onsdagen togs ett nytt ägglossningstest och det visade inget utslag. Så jag trodde absolut inte att vårat halvhjärtade försök gett något resultat.

Veckorna gick i väntan på mensen för att vi skulle kunna försöka igen. Månaden innan hade min menscykel varit riktigt lång, ca 38 dagar, så jag visste inte riktigt när mensen skulle dyka upp denna gång.

Fredagen den 15 februari köpte jag med mig en låda vin, samt två finöl till P, från systemet på vägen hem efter jobbet. Det togs några glas vin under kvällen till På spåret-finalen och sedan var det inte mer med det. Jag hade varit väldigt trött onsdag, torsdag, fredag, men inte tänkt mer på det än att det är en mörk och tråkig årstid. Brösten hade också börjat göra riktigt ont. Ett tecken på mensens antågande tänkte jag.

På lördagsmorgonen vaknade jag ganska tidigt och klev upp för att göra ett besök på toaletten. Denna dag borde mensen komma om jag nu hade en sådan väldans lång cykel som månaden innan. Men jag tyckte att det gått väldigt många dagar mellan ägglosnning och mensen... Bara för att så tog jag fram ett graviditetstest. Och det visade två streck nästan direkt! Jag ropade på P, som sömndrucket ramlar in i badrummet, och jag pekar på den lilla pappersstickan. Lite lätt tumult utbrister och jag börjar gråta chockartat.

Tillbaka i sängen försöker jag greppa situationen. Det känns helt overkligt och känslorna är i uppror. Jag tänker även att det finns en minimalisk risk att det var något fel på testet. Så jag tar ett till senare under dagen. Fortfarande två streck. Nu känner jag att jag kan bli glad på riktigt.

Under dagen har vi besök av P:s föräldrar, som hjälper oss att renovera lite hemma. Och jag som bara ville explodera och berätta för hela världen! Jisses vad svårt det var!

På söndagen tog jag ytterligare ett test. Ja, jag vet, nojigt värre... Det visade fortfarande positivt. Jag googlade runt lite och bestämde att jag skulle ringa Kvinnohälsan under måndagen. Där har jag nu fått en tid för ett första samtal. När det är avklarat ska vi berätta för våra föräldrar. Om det otänkbara skule hända så vill vi ha deras stöd.

Nu håller vi bara tummarna för att allt ska gå vägen!